Det börja med att jag fick en spricka i armen och stukade handleden en vecka innan avslutningen i skolan. Sen i helgen natten till lördagen så trampar jag snett och stukar foten också. Innan vi visste hur allvarligt det var så sa jag Den får inte vara bruten! Jag kan ju inte gå med kryckor! Haha jag är så klumpig! Syrran hämtade mamma som tittade på den och det visade sig vara en stukning som tur är! Hade nog igentligen behövt kryckor första dagen men jag blev sittandes hemma istället så nu är foten redan bättre.
Och den slutliga och värsta saken som kommer göra början på lovet riktigt skit är att vi om några dagar måste säga adjö till vovven :'( Jag vill inte!!! Men samtidigt vill jag inte att hon ska lida. Så för Krissis skull vill jag inte att vi drar ut på tiden mera..
måndag 15 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar